Maten på faten

Det är ju nu i maj och juni som kalasen duggar tätt . Det är nästan så att man får stanna upp en stund för att inte glömma bort att njuta av den vackra försommartid vi nu är inne i. Minns tillbaka hur det var när min äldste son skulle fira sin allra första födelsedag. Då var det ett så kärt besvär att ställa till med kalas. Minns också att det var bra många vuxna inbjudna till hans första födelsedag . Krans på det lilla kala huvudet och en i en lövad skrinda drogs han nöjt runt.

Sen ökades barnantalet på genom följande års kalasande . Svettig pärs för oss föräldrar som på alla vis gjorde allt för att få till det mest lyckade barnkalaset! 

Nu har det varit alldeles lugnt på den fronten bra många år. Mina stora killar kan lite vemodigt konstatera att magin med födelsedagar som de minns tillbaka är över.
Erkänner att även för mig så har den stora magin att skapa det mest perfekta kalaset klingat av. Men på den punkten måste jag kanske rycka upp mig igen då jag nu har lille sladdisen  Valdemar, som snart blir 3 år.

Nu i juni går mellan sonen Lawrence ut gymnasiet . Ett firande av studenten och en mottagning  blir  nästa stora kalas här hemma.
Jag har alltid varit en festfixare och även hjälpt andra med planering och tillagning inför fester. Och har man nu samlat på sig en imponerande kokboksamling och ex antal mattidningar genom åren borde det inte vara så svårt att få till en alla tiders buffé. 
Men som vanligt drabbas man av den stora veligheten och tänker och bläddrar fram och tillbaka i allt som kommer över en i matväg.
Lovar mig själv att varje gång göra det lätt för mig , se det som en sport att inte komplicera saker och ting. Varje gång verkar jag misslyckas .

Åtminstone kan jag nöjt konstatera att jag har bra många fat att lägga upp maten på, och det är alltid en bra början för en velig keramik samlare!


Till er andra festfixare i denna ljuva tid mellan hägg och syren önskar jag ett lycka till!