När man ändå...

vaknar en timme tidigare kan man ju lika gärna gå upp och ta vara på dagen. Första söndagen med vintertid en strålande sol och ett frosttäcke som bäddade in den grönska som fanns kvar rent sagolikt. Kvart över åtta satt vi på påpälsade på bussen på väg till skogskyrkogården. Bara promenaden genom ett frostigt Stureby och Enskede var vackert nog. De små villa trädgårdarna var på ett annat sätt vackra. Sommarens överdåd i rena färger hade nu övergått i en mer dov skala blandat med den vita frosten. Jag ska snart göra om den här promenaden igen, fast då vill jag dröja mig kvar lite längre - med små barn i sällskap får man liksom skynda sig på och fördela ut ätbara mutor längs vägen. 

                                                    Men vackert var det trots lite gnäll.