Mot Waldemarsudde!

Mer om resan till Paris finns att läsa här.

Att se den här utställningen kommer att kännas som att resa tillbaka till den tid då min mamma var ung. Som barn tyckte jag att hon inte riktigt såg klok ut på de gamla fotografierna, men nu bara älskar jag den här stilen. Klart att jag är nostalgisk.
 Dagarna före jul åt jag en försenad födelsedags middag med Gunila Axén och hennes familj. I ett öronbedövande buller av stojiga småkillar berättade hon faktiskt om denna resa till Paris. Nu tänker jag nån dag bege mig ut till Waldermarsudde och njuta av fotografierna i lugn och ro. Kanske ses vi där - ni alla som också hade mammor som inte såg kloka ut!