tisdag 10 april 2012
Clintan och Meryl
Den här scenen glömmer man inte i första taget. Herregud som jag grät och önskade att hon skulle hoppa ur bilen, samtidigt som jag förstod att det kommer hon aldrig göra. Livet är stundtals riktigt smärtsamt. Kärleken har ibland sitt pris - ingen kunde gjort det bättre än Meryl och Clintan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj, oj, oj vilken tårdrypare. Den såg jag själv och jisses vilken rulle. Inget för Mannen dock. Skönt att se den själv och släppa alla hämningar, läs gråt!
SvaraRaderaÄr du också en sån som gråter till allt? ;-)
SvaraRaderaHärom dagen såg vi "Min vän Charlotte" en barnfilm vill jag påpeka. Då grät jag flera gånger. Jag är hopplös.
De ville ha mig på Titanic filmen som nu visas på 3D. Herre gud tänkte jag då hur många servetter måste jag inte ha med mig då.
Mascara är ju bara att glömma. Mörka solglasögon efter filmen så man inte ser mina rödgråtna ögon ;-)
Men inte är det så dumt att ibland få gråta lite. jag tycker att det kan vara skönt att passa på att gråta lite när det är till något som ligger en så nära. När det är jobbigt biter jag mer ihop. Men så räcker det att läsa en liten artikel om hur någon var snäll mot en gammal människa , då bara bryter jag ihop.
Radera