lördag 2 juni 2012

Får du inte en känsla av att det kommer klarna upp lite längre fram på dagen...

Trots kylan, regnet och orkanen som varit den verklighet vi haft idag, tog vi oss ut en stund idag. Torpets pioner slokade i regnet och tid var att njuta av den mycket korta skönhet som just nu når sin höjdpunkt. Rabarbern hade gått in i något slags Belgian blue tillstånd. Rabarbersaft och annat njutbart ska nu tillagas i dagarna. I backen som leder ner till sjön blommade liljekonvaljerna hämningslöst. Det gäller alltså se något positivt i helgens ruskväder. Och med positivt menar jag också annat än färgprakten från växtriket. Mitt hår med färgkoden råttfärg trivs som allra bäst med 100% luftfuktighet! Nu väntar soffan och Sir Anthony Hopkins. Denna gång heter han inte Hannibal Lector hoppas jag....!
Aldrig någonsin trodde jag att mina lockar skulle fastna här på bloggen ;)!!!

5 kommentarer:

  1. Herre gud vilka rabarber!!!! Makalösa!

    SvaraRadera
  2. Makalösa!!! Lockarna alltså :-) Rabarberna inte så tokiga dem heller.

    Gillar din inställning där. Visst. Fem grader o mer likt november förutom det gröna o alla andra färger. Men klart det finns massor av annat att fröjdas över. O så finns det ju både underställ o paraplyer :-)

    Keep on njuting!

    SvaraRadera
  3. Fick ju telefonrapport på stora rabarber, men jag kunde aldrig drömma om att dom var så stora! Jäklar! Jag älskar rabarber!

    Kan inte fatta att du hade rakt hår som liten tjej. Idag hade jag INTE fotat mitt hår... glömde hårborsten hemma, massa regn och fukt har inte gjort mig särskilt mycket vackrare. En eventuell "Prince Charming" vandrade nog bara förbi, lyckligt ovetande om min existens...

    SvaraRadera
  4. Finfin bild där på bloggerskan med stora rabarberhavet i famnen. Det är torparlycka det! :)

    Underbara bilder och nog bir man alldeles lycklig i hela kroppen av ett liljekonvaljhav. Så skört ochså vackert på en och samma gång.

    När jag var ung så önskade jag mig inget mer hett än just lockar. Men det fanns ingen böj när mitt spikraka hår. Det fick bli permanent för att få till de där lockarna. Det var längesedan nu, kanske dags för ett besök till frissan och säga det magiska ordet: permanent? ;)

    Ha det gott!

    Kram Lotta

    SvaraRadera