På bättringsvägen hoppas jag!

  

Som jag såg fram mot denna långhelg . Matlistor skulle skrivas inför fredagens studentmottagning , tårtor skulle bakas och blommor skulle planteras. Istället blev det bara en sjuk och ynklig Carina som nu stressas av att allt  måste göras under veckan som kommer.

Mellan den totala orkeslösheten feberfrossorna och illamående har jag njutit av boken sommarkalas av Hannu Sarenström. Det var länge sedan en kokbok gladde mig som just denna, allt så vackert beskrivet och vackert fotograferat och därtill en massa goda recept. Den känns lite i samma stil som Bergströmarnas klassiker.

Till fredagens kalas ska jag nog försöka mig på rabarberpajen . Chokladmarängen med sommarbär och mascarponekäm och kantarellpajen till kräftorna ska jag fortsätta drömma om . Det är bra märkligt att man sitter och läser kokböcker när man mår så dåligt som jag gör. Banan, vatten och knäckebröd är just nu det ända som går ner. Men för en hjärna som min som alltid behövt tänka mat kanske är det inte så konstigt. Något som däremot är lite konstigt är att så fort man som mamma känner sig lite dålig och behöver lite vila i lugn och ro . Då behöver visst lille sonen 100% uppmärksamhet och ska helst kasta sig på sin sjuka (gnälliga) mamma.

Just då kan jag inte låta bli att tänka på 10 barns mamman i Märsta ni vet från familjen annorlunda. Går det överhuvudtaget att bli sjuk när man har 10 barn eller har man snälla barn som hjälper till ?!! Och var finns det en lugn vrå, när man som mest behöver den? Vi har ett hyfsat stort hus och bara ETT LITET barn som snokar upp mig vart jag än går.

 

Nä, nu får jag allt bli bättre så att jag åtminstone sista lediga dagen får något gjort, och kanske helst något i magen också . I mitt ömkliga tillstånd kom den här låten upp i mitt huvud . Visst mindes jag delar av texten men videon hade jag till stora delar glömt bort . Så himla rolig och träffande för oss som var med på 80-talet .